Det hela började förra hösten (-06) när min sambos ex bestämde sig för att flytta 70 mil bort. Vi fick inte veta någonting om flytten förens ca 1 månad innan flytt lasset skulle gå, och då hade hon redan sagt upp lägenheten 2 månader tidigare. Eftersom att det var så lite tid kvar så kunde vi inte göra någonting för att stoppa henne. Hon tog med sig flickan och stack.
Vi har pratat över telefon och kommit överens om att hon ska komma upp en gång i månaden för att vi ska få träffa flickan. Men detta fungerade bara en gång. Hon kom upp och sen månaden efteråt så sa hon att hon inte hade råd, även fast vi sagt att vi kan betala halva resan och hon andra hälften. Men trots detta så vägrar hon gå med på detta. Hon tycker att vi ska betala hela hennes resa.
Hon tillät inte heller att vi kom ner och hämtade flickan så hon fick vara hos oss i några dagar. Tanken var att vi skulle åka ner i maj-07 men två dagar innan vi skulle åka så ringde hon och sa att vi inte fick komma. Även fast hon gett sitt medgivande till det. Efter det har vi fått se flickan en gång och det var nu i sommar i slutet av juni-07.
Jag har själv läst föräldrabalken och enligt kap. 6 §15 har barnet rätt till umgänge med den föräldern som det inte bor hos och umgänget kan ske genom att dom träffas eller har kontakt på annat sätt. Men det är svårt att skriva brev till henne eftersom att hon fortfarande är så liten och prata i telefon går inte riktigt heller. Det går men oftast är hon bara tyst, och då rycker exet bort telefonen från örat på henne.
Det som gör oss ännu mer oroliga är att flickan hela tiden får inhalera för att hon har tungt o andas emellanåt. Hon bor i en lägenhet med två stora hundar och hygienen är INTE på topp. Om det städas 2 gånger i månaden är de väl bra. Men knappt de...
Flickan är alltid snorig och hostig och vi har bett exet fara till lassarettet och göra ett prick test för o se om det är hundarna hon reagerar på. Men nu har det gått 3 månader sen vi bad henne göra det och det har fortfarande inte hänt något och frågar man någonting om det när man pratar med henne i telefonen så blir hon bara arg och försöker prata bort det. Vi får aldrig veta om det händer någonting med flickan. hon hade blivit jätte sjuk och fått fara in på sjukhuset och inhalera men det fick vi inte veta förens efter 1 månad efter händelsen.
Snälla är det någon som kan hjälpa mig? Är det någon som är i samma sits som vi?
Vi vet att flickan inte mår bra där hon är och att hon är sjuk hela tiden gör ju inte att oron blir mindre och det är så jobbigt när vi inte vet vad vi ska göra eftersom att socialen inte heller lyssnar.
Min sambo och jag vill också vara delaktiga i flickans uppväxt och det är svårt när det är så pass långt mellan.
