av evamaritha lör jun 06, 2009 3:25 pm
Jag fick av en slump veta att min biologiska far gått bort i jan 2001, då jag hade fått personbevis från skatteverket för att göra en visumansökan. Fick på ett av de handlingarna se att min far stod som avliden sedan 7 år tillbaka (detta upptäckte jag förra våren). Jag försökte att nysta i det hela och hittade en del papper. Kvinnan som han gift om sig med sedan han skilts från min mor var vid dödsfället fortfarande gift med honom. De hade en son kvar i livet (gemensamt barn) den andre sonen dog vid 20 årsåldern pga överdos av narkotika. Jag hade för ca 12 år sedan en första kontakt med min halvbror men lät det rinna ut i sanden då han hade oroskänslor för att jag skulle söka upp fadern som då, enligt honom, skulle göra mamman väldigt orolig. Jag har många gånger velat söka upp honom då han gjorde mig mycket illa som barn men avstod pga det min halvbror sa. Ett halvt år före bortgången gick hans mamma och min far till advokat för att upprätta ett äktenskapsförord. Enligt änkan egna uppgifter fanns ingenting i boet att dela och jag och min syster blev inte ens underrättade om hans bortgång. Någon bouppteckning gjordes inte , utan änkan lämnade in en dödsboanmälan till sin stadsdelsförvaltning. Både jag och min systers namn och adresser fanns med på de pappren, som särkullsbarn. Jag undrar om änkan har ensam rätt att ta de här besluten att vi inte har ett enda dugg att ärva från vår far? Enligt min bror hade de under hans och brodern uppväxt haft sommarstuga, så de verkar inte ha varit helt utblottade. Har man rätt att göra så här mot min syster och mig? Kan man bara strunta i oss helt och inte ens låta oss få reda på att han hade gått bort? Jag är både arg och ledsen över att bli behandlad på det här viset. Min far var en väldigt grym man som utsatte mig för incest och min mamma för misshandel och dödshot. Jag känner mig kränkt av detta som i mitt liv känns som godtyckligt av änkan, att inte underrätta oss och det var hon själv som hade hand om dödsboet.